Om Russkiy Toy

bild: A.I

Historik

Ursprunget för rasen Russkiy Toy var bland annat English Toy Terrier, som är mycket duktiga mus-och-råttfångare. De första representanterna för Engelsk Toy Terrier infördes till Ryssland redan under 1700-talet. I mitten av 1800-talet hade de små, lekfulla hundar blivit favoriter bland den Ryska eliten. Under den Ryska revolutionen i början av 1900-talet ansågs de små sällskapshundarna som ”borgerliga överdrifter”. Den nya regeringen prioriterade bruksraser och därmed försvann den Engelska Toy Terriern gradvis från Ryssland.

På 50-talet bestämde sig sovjetiska hunduppfödare och entusiaster att återuppliva den nästan – i Sovjetunionen – utdöda rasen English Toy Terrier. Eftersom det inte längre gick att finna några renrasiga English Toy Terriers, var uppfödarna tvungna att arbeta med hundar utan stamtavlor och hundar som tagits som krigsbyte från Tyskland. Ännu en svårighet med projektet var att man inte kunde jämföra de hundar man fick fram med rasrena English Toy Terrier, på grund av järnridån.

De inhemska uppfödarna visste inte att de faktiskt hade utvecklat en ny ras som skilde sig väsentligt från den ursprunglig rasen. Bland annat var dessa hundar betydligt mindre än den brittika English Toy Terriern och hade andra kroppsproportioner och annan skalle och de ryska hundarna fick därför byta namn till Moskvadvärgterrier.

I slutet av femtiotalet, i en valpkull där en av föräldrarna inte var renrasig, föddes en hane med långa tofsar på öronen och på tassarna. Djuret såg så sött och roligt ut att uppfödarna bestämde sig för att behålla den här attraktiva mutationen och inkludera valpen i rasen. Så här uppstod en ny gren av rasen – Långhårig Moskvadvärgterrier.

Trots den dramatiskt ökade populariteten förblev Moskvadvärgterrier ”lokala” hundar ganska länge, praktiskt taget okända utanför landet. Först 2006 erkände International Cynological Association (och SKK) rasen som tillhörande gruppen sällskapshundar. På begäran av FCI-kommissionen döptes Moskvadvärgterrierr om till Russkiy toy (rasen ansågs inte vara en typiska terrier) och fick därefter rätten att delta i världsmästerskap och europeiska mästerskap -inom gruppen sällskapshundar

---

Mentalitet

”Rasen ska vara lättlärd och positiv. De är aktiva, roliga, lättlärda och tåliga och de följer gärna med på det mesta. I rasstandarden står det att beteendet skiljer sig markant från hane och tik av denna ras. Beteendet inom denna ras skiljer sig ungefär lika mycket som inom andra raser. Tikar kan ibland vara mer självständiga och egensinniga. Hanarna kan vara lite jämnare i temperamentet eftersom de inte genomgår samma hormonsvängningar som tikarna. Tikarna löper oftast 2 gånger per år, och varje löpperiod sträcker sig ”över cirka tre veckor. Båda kön är lika lämpade som älskade familjemedlemmar, valet är en smaksak. ”

SRTK

De är lojala, kärleksfulla och roliga att ha runt omkring sig. Men vad är det som gör Russkiy Toy så speciella? De är alltid där för dig, oavsett om du är glad eller ledsen. De är också mycket sociala och älskar att vara runt människor. Det är en av anledningarna till att de är så populära som sällskap. De är också väldigt lätta att ha runt omkring sig, eftersom de inte tar upp mycket plats eller kräver mycket utrymme. Det betyder att de är perfekta för människor som bor i små lägenheter eller har begränsat utrymme. Slutligen är Russkiy toy mycket intelligenta och lättlästa. De är lätta att träna och förstår mycket av vad vi säger till dem intuitivt.

Russkiy toy är små och glada hundar som gillar när det händer något. Kanske något för den aktive som gillar att jobba med sin hund – agility, lydnad, viltspår, freestyle, cirkuskonster (bara det inte regnar och är för kallt så är en Russkiy Toy med på det mesta). De lär sig mycket snabbt bara ägaren har en positiv framtoning – de älskar pipiga/gullande röster och naturligtvis en belöning i form av något gott eller en leksak, som kastas iväg när de utfört sin uppgift. De har ett mycket bra minne och kommer ihåg vad de har lärt sig länge- detta både på gott och ont.

Själv har jag varit emot att tala med ”fjantig” röst till hundar, och det fungerade i många år tills jag fick en Russkiy Toy och upptäckte att hon verkligen älskade att man talade med ”gullig” och pipig röst till henne. En Russkiy toy är mycket mottaglig för röstlägen, och i vardagen kan man få hunden att göra som man vill genom att ömsom tala sträng och ömsom gullande med rösten. Ett exempel från vår vardag är när vi vill få hundarna att inte jaga katten. Med en djupare, lite hotfull röst, säger vi ”Rör inte katten!”, och hundarna stannar upp, och vi går då genast över till gullrösten och säger ”Å, sicka duttiga vovvar” eller något annat fånigt. Tyvärr fungerar detta bara om vi är vaksamma och håller ögonkontakt med hundarna, då hundarna ÄLSKAR att jaga katten.

Snabb ämnesomsättning

En Russkiy Toy har snabb ämnesomsättning och kan gå snabbt upp och ner i vikt. Därför är det viktigt med regelbundna måltider, och att rasta hunden ofta eftersom de bajsar och kissar oftare än större hundar. De har en liten kropp och har svårt att hålla kroppsvärmen och behöver därför täcke på sig när det är kyligt.

Egocentriska

Russkiy Toys anser att världen kretsar runt dem och de vill gärna bestämma allt själva (här måste man som ägare sätta gränser så de inte blir alltför odrägliga). De flesta är mycket smarta och kommer snabbt på hur de ska manipulera sin omgivning, så de får sin vilja igenom eller som det stod på en rysk hemsida när den översattes till svenska att de är ”Intellektuella och stora sluga som snabbt studerar svagheterna hos sin egen mästare och vet hur man mästare kan trycka på medlidande”. Som exempel kan de om de är trötta vilja att ”alla” ska gå och sätta sig och ha det mysig i soffan, och känner de sig hungriga eller sugna på något gott kan de upplysa sina människor om det också (en Russkiy Toy kan se oändligt sorgsen ut medan den sitter och sneglar mot köttbullarna på spisen). De kan även lära sig att skrika högt och hjärtskärande om det är något de inte vill – som Klara när man ska klippa klorna på henne, som skriker bara man tar fram klotången ( vi har därför köpt in en elektrisk kloslip)

Då Russkiy Toys är en smart ras är det lätt att lära in fel beteende, det är det många som fått erfara. Man tror exempelvis att man lär in att hunden inte ska skälla på främmande och får en hund som skäller på främmande för att få godis.

Jag har många års erfarenhet av att träna hundar, speciellt av vallhundsraser och trodde jag visste hur man gjorde, men när jag skulle lära vår första Russkiy Toy att inte göra utfall mot andra hundar – hon gjord detta när hon kom till oss vid fyra månaders ålder – fick jag erfara att jag inte alls var så duktig som jag trodde. Hon fick beröm och godis när hon inte gjorde utfall … och problemet lösta sig ….trodde jag. Men vår lilla tik kom på att hon inte längre fick godis – då hon inte längre gjorde utfall mot andra hundar. Problemet löst (tyckte hon) hon började göra utfall igen och vände sig sig mot mig för att få godis. Suck! Problemet löste sig i alla fall, hon fick inget godis och hon slutade göra utfall. Det var första gången men inte sista våra Russkiy Toys har överlistat mig/oss … vi lär oss inte!

Uppmärksammar det avvikande

Kommer det någon måste det påvisas med skall (djupt klingande för sin storlek), sen är det oftast inte mer med det – några aggressiva vakthundar är de inte. Att skälla när någon kommer, eller om de hör eller ser något som är avvikande, tillhör rasen, de är framavlade för att göra sin omgivning uppmärksam på att något avviker. Vissa individer är mer skallglada än andra, och är de är runt året har de också tendens att skälla omotiverat mycket. Ofta springer de runt sitt ”offer” och skäller, gäller både människor och hundar av annan ras.

Att det är det avvikande som är viktigt för rasen att uppmärksamma omgivningen på är mycket påtagligt. Samma hund i samma situation reagerar olika beroende på omgivningen ex skäller den på en hund i skogen ( där brukar man inte möta någon) men möter den en hund i stan skäller den inte ( då ett hundmöte i stan är vanligt) eller skäller inte när den går förbi en person men skäller om personen tittar på den eller säger något.

Drama-queens

Många individer är mycket dramatiska. Minsta lilla skada (eller förväntad skada) kan leda till skrikande och gnäll, och det är lätt att tro att de skadat sig mer allvarligt än de faktiskt har. Som exempel kan vi berätta om den gången vår lilla hund Klara nästan träffades av en fallande kudde och skrek till som om hon var allvarligt skadad. Eller den gången Benji sprang emot en trappkant och vi trodde att han brutit benet eftersom han inte kunde gå på benet och skrek i flera minuter. Det visade sig att han bara skadat en av klorna lätt-och var fullständigt återhämtad efter fem minuter.

Att de är ”Drama-queens” är nog egetligen bra – hur irriterande det än är – för det kan kanske vara så att det är en naturlig urval och att bara de som skrek för att de kunde bli skadade var de som överlevde? Så är det ju idag också, skriker en Russkiy Toy – som ex. tror att du ska trampa på den- så uppmärksammar man den!

Människor

Russkiy Toys älskar sina människor och vill oftast vara nära, nära och kan slingra sig om den mänskliga halsen som en varm boaorm, eller sitta som en papegoja på axeln … fast den älskade människa som har något gott är den som är populärast för tillfället. I rasstandarden står:

”De är sociala och kontaktsökande mot både hundar och människor. De är stora personligheter, kvicka i huvud och kropp och passar för den aktive. Det krävs inga dagliga långpromenader. Rasen är rolig att träna och uppskattar att mysa och ta det lugnt. De är tydliga i sitt kroppsspråk och därmed har de lätt för att umgås med andra hundar. Men storleken gör att de inte kan leka med vilken hund som helst. Olyckor kan ske med större raser. De ska inte vara rädda och skygga. En russkiy toy ska vara aktiv, spontan, kontaktsökande och gilla att vara i rörelse.”

SKK

Vår kommentar: De är kontaktsökande men är oftast reserverade mot främlingar -i olika grad beroende på personlighet och situation- och behöver tränas i attacceptera att främmande människor tar i dem – däremot älskar de alla som de känner! Har de haft positiva upplevelser av barn älskar de barn – de är ju så härligt aktiva och hittar på så många roliga saker och så har de en tendens att bjuda på allt möjligt gott.

En sak som vi noterat är att våra Russkiy Toys är mer anti främmande när de är yngre och blir allt mer tolleranta mot främmande när de blir äldre (det finns naturligtvis Russkiy Toys som redan från början inte har något emot främlingar – som vår Totto). Ett typiskt exempel på detta är vår tik Klara som verkligen inte tyckte om främmande människor och när hon skulle till veterinären och dra ut några valptänder bad jag om att hon skulle få lugnande innan jag lämnade över henne. Idag är hon den av hundarna som uppskattar främmande mest och gärna hoppar upp i famnen på den (främmande) människa som kommer. Russkiy Toys verkar även gå efter mottot ”bättre någon än ingen”, så skulle det klämma är en främmande människa bättre än ingen. Vår tik Milja lyckades en dag klättra över staketet ( 1,70 högt) och hamnade på andra sidan där hon tydligen genast tog kontakt med några ”främlingar” och hoppade in i deras bil. De körde hem henne till sig, kontakte polisen och hoppades att ingen skulle höra av sig för hon hade snabbt gjort sig hemmastad. Tyvärr för dem så hämtade vi henne så fort vi fått reda på vart hon tagit vägen. (Hon hade hoppat in i bilen precis utanför vårt hus).

Russkiy Toys är framavlade för att uppmärksamma sina ägare och andra bekanta på att något avvikande händer, som ex. att det kommer en främmande människa. De cirklar runt den främmande och skäller och undviker naturligtvis att bli fångade. Lär de däremot känna och acceptera en människa är den människan för alltid ofrämmande! Som ex. kan vi ta när vi hade hantverkade hemma under några veckor – för att få ett nytt badrum- och hundarna fortfarand hälsade glatt när hundarna mötte en av dem … efter flera år!

Russkiy Toys är små glada och aktiva hundar som älskar sin familj, men som i alla raser finns fördelar och nackdelar med rasen. Vad som är en nackdel eller en fördel beror lite på hur man ser på det hela. Här kommer några nackdelar och fördelar med rasen:

Nackdelar

• Gillar inte regn, rusk och kyla – vill inte gå långa promenader i sådant väder.
• Har snabb ämnesomsättning och går snabbt upp och ner i vikt- måste vara noga med maten.
• Fryser lätt och har svårt att hålla värmen i kyligt väder -måste investera i minst ett bra täcke.
• Ger skall när någon kommer eller om de hör eller ser något avvikande.
• Anser att rätta platsen för mys är nära, nära dig i soffan – glöm ”inga hundar i soffan!”
• Stjäl mat när de tror ingen ser.
• Kan vara svåra att få helt rumsrena, vill inte gå ut och kissa när det är kallt, rusk och kyla.

Fördelar:

• Gillar inte regn, rusk och kyla – vill inte gå långa promenader i sådant väder.
• Har snabb ämnesomsättning och går snabbt upp och ner i vikt – lätt att snabbt få i bra form.
• Fryser lätt och har svårt att hålla värmen i kyligt väder -måste investera i minst ett bra och tjusigt täcke.
• Ger skall när någon kommer eller om de hör eller ser något avvikande – ingen kan smyga sig på dig.
• Anser att rätta platsen för mys är nära, nära dig i soffan – mysigt!
• Stjäl mat när de tror ingen ser -roligt och underhållande med en smart hund.
• Kan vara svåra att få helt rumsrena – men kan använda sig av en kattlåda.( Ofta är de helt rumsrena på sommaren och inte fullt så rumsrena på vintern – har hänt mer än en gång att någon av hundarna, när det varit kallt och ruggit ute, smugit in i ett annat rum och bajsar på mattan! Kissa kan de ju göra snabbt ute, bajsa är en helt annan sak … det kräver tid att göra det på rätt ställe och därav kan det ju bli kallt om tassarna …! Därför har vi nu en ”kattlåda” även för hundarna, som de kan använda sig av vintertid.)

Tillbehör

Till en Russkiy Toy behöver man tillbehör, såsom koppel sele/halsband kläder/täcken, skålar och sovplats.

Vår erfarenhet är att Russkiy Toys trivs bäst och går bäst i sele. Som liten valp funger ett halsband bra – då koppplet mest används som säkerhetslina och valpen motionerar sig mest och bäst utan koppel. När valpen kommer upp runt fyra månders ålder kan man byta ut halsbandet mot en sele, som kan spännas ut och växa med valpen, men det är inte lönt att köpa en dyr sele förrän valpen blivit unghund och i stort sätt växt färdigt ( de blir lite grövre med tiden).

Vilken sele ska man välja? Det finns säkert många bra och kanske bättre selar än det märke vi har valt till våra hundar men vi har fastnat för märket Julius K9. Vi tycker de sitter bra på hundarna, lätta att justera och att de är lätta att sätta på och ta av, dessutom håller de många år. Det är inte de billigaste selarna och vi beställde därför en kopia av Julius selen från nätet – såg likadan ut på bilden tyckte vi – och kostade bara en bråkdel av Julius K9. Bra köp ? NEEEJ, den satt uruselt på hunden och liksom vred sig runt så den till slut hamnade på sidan, dålig kvalitet och gick snabbt sönder i sömmen, fast låsmekanismen var bra. Vi kastade den, och köpte en riktig Julius K9 sele. Storlekarna varierar även inom samma storlek så det är bäst att ta med hunden och prova en sele på plats.

Bra koppel kan vara svårt att hitta eller rättare sagt rätt hake! Ofta är hakarna tunga även på tunna koppel. Vi vill ha det lättviktigt och köper därför koppel i nylon med små och lätta karbinhakar.

Vad det gäller hundtäcken har vi fastnat för Hurta, de är lättviktiga och hållbara och har bara ett spänne ( ofta lätt tillgängligt på ryggen/sidan) och det går att justera storleken/vidden. Vi har prövat en del andra täcken och de fel de haft har varit att de varit för tunga, inte passat en Russkiy Toy kropp, gått sönder, haft för många spännen. Här gäller det samma som för selarna, samma storlek varierar i storlek och det är bäst att ta med hunden och prova så täcket sitter rätt. Till de korthåriga hundarna har vi även köpt tröjor, de gillar mjuka, stickade tröjor , utan ben eller med korta vida framben.

---

Dräktighet

SKK har bra information och råd på sin hemsida angående bl. a om tikens dräktighet.

Nedanstående infomation är skrivet av Fredrik Ståhlberg
Legitimerad Veterinär  Vi har lagt till en del egen erfarenhet och åsikter under Vår kommentar i röd kursiv stil.

Dräktighetstid
I medeltal är en tik dräktig 63 dygn räknat från parning med en variation på 56-72 dagar. Variationen beror på flera saker men viktigaste faktorn är när tiken haft ägglossning. Räknat från ägglossningen så går de flesta tikar dräktiga 63 dygn +/- någon dag.

Vår kommentar: Det är mycket svårt att beräkna rätt dag när tiken ska valpa. Tikar kan para sig många gånger under ett löp! Vissa tikar kan para sig under nästan hela löpet medan andra bara vill para sig under höglöpet – runt ägglossningen.Paras tiken för tidigt i löpet kan detta innebära att tiken går tom eller att det blir färre valpar kanske bara en. Paras tiken för sent i löpet innebär det oftast också att hon får färre valpa. Oftast börjar tikarna valpar på kvällen – men det kan naturligtvis variera det också.

Vår kommentar: För att få veta ungefär när tiken ska valpa fungerar det bäst med att först hitta fosterblåsorna (se vår komentar om fosterblåsor lite längre ner på sidan). Först dagen man känner dem räknar man sex veckor framåt och får då ett första preliminärt besked om vilken dag valpningen sker. Andra beräkningen sker från den dag man känner den första mycket lätta lilla rörelsen inne i tikens mage och från denna dag räknar man två veckor framåt. Det är sällan dessa två datum helt överenstämmer men man får i alla fall ett ungefärligt datum. Svårigheten är att först känna fosterblåsorna och sedan den första rörelsen – så det gäller att känna flera gånger varje dag runt tredje och sjunde veckan så man inte missa något. Innan förlossningen sjunker temperaturen några grader, så det är bra att ta temperaturen på tiken några dagar innan beräknad dag så man vet vad den normalt ligger på.

Tecken på dräktighet:

• Viss vulvasvullnad kvarstår efter löpet
• Tiken är illamående i vecka 3 och/eller 5
• En lindrig blödning från vulva under vecka tre i graviditeten är normalt.
• Rodnad av spenarna från vecka 4
• Spen och juverförstoring från vecka 5
• Bukförstoring från vecka 5
• Klar, seg flytning från 4-5 veckan
• Fosterrörelser från vecka 7

Dräktighetsdiagnos kan ställas på flera olika sätt men vanligast idag är att man gör ett ultraljud ca 28 dagar efter parning. Nackdelen är att en enstaka valp kan missas men fördelen är att man kan se att valparna lever och att allt verkar normalt med livmodern. Det är dock svårt att räkna valpar med ultraljud.  Man ser bara en liten del av buken åt gången och det är lätt hänt att man räknar samma valp flera gånger eller missar en annan. Vill man räkna valpar är det bättre att ta en röntgenbild någon gång efter dag 43. Då har valparnas skelett börjat bli så förkalkat att det ses på röntgen.

Vår kommentar: Vi gör varken ultraljud eller röntgen på våra tikar, då det är dyrt att gå till veterinären och ofta är förknippat med obehag för hunden. Vi vet hur Russkiy Toys kan skärra upp sig och en kall klick gel på magen kan ge upphov till dödskänslor. (Ja vi har varit med om detta hos en hund som genomgick ultraljud, resten tyckte hon inte var så farligt … men denna klick gel ….). Ska man göra ultraljud är det viktigt att man hittar en person som är duktig på att ”läsa” ultraljud, då det finns varierande kompetens för detta.

Med lite träning kan man lära sig att känna fosterblåsorna i buken från vecka 3.

Vår kommentar: …. men det kan även vara bajs man känner. Detta är trots allt en bra metod bara man gör det daglien under både före, efter och under vecka tre så man vet hur det ska kännas. Svårt däremot att pricka in vecka tre! Om man börjar känna i tid så känns inga rader av bubblor i buken ( känner man dem och de försvunnit dagen efter var det troligen bajs), därefter känner man som ett radband i buken som växer något och till slut försvinner. Då är tiken troligen dräktig …. fast ta inte ut glädjen i förhand,en tik kan nämligen absorbera sina foster – inte så vanligt men förekommer.

Det finns även blodprov som kan användas men det visar bara om tiken blivit dräktig men talar inte om hur valparna mår. Valparna kan tom ha dött men provet kommer fortfarande att vara positivt.

Kullstorleken påverkas inte av hanhunden utan av hur många ägg som tiken producerat under löpet samt hur många befruktade ägg som överlever och utvecklas till valpar.

Unga tikar har i regel lite mindre kullar och sedan ökar kullstorleken fram till ca 4 års ålder varefter den åter minskar. Detta är statistik för tik-populationen i stort. Den enskilda tiken kan givetvis avvika totalt från detta.

Alla ägg som befruktas blir inte valpar. Många ägg dör under den första tiden i livmodern och fram till ungefär dag 45 i dräktigheten kan livmodern resorbera (lösa upp) de döda fostren. Dör fostren efter dag 45 så föds de antingen fram i samband med förlossningen eller så aborteras de. Det händer att enstaka valpar resorberas men att tiken föder fram de andra valparna normalt.

Känsligaste tiden i dräktigheten är dag 13-30. Fostren utvecklas då i en rasande takt och är extra känsliga för störningar som tex mediciner eller infektioner.

Den normala dräktigheten, hund

Förlossningen – våra erfarenheter och upplevelser

När födseln är nära börjar våra Russkiy Toy tikar bli lite oroliga, vill inte äta, låter ibland lite halvgnälligt och bäddar oftare och lite mer energist än de brukar göra och söker tröst av sina människor. Förstagångsföderskor är klart förvirrade och av mycket stort behov av att bli tröstade! När öppningsskedet börjar ser man att tiken får sammandragningar som kommer oregelbundet och varar en stund. Dessa sammandragningar verkar inte göra så ont men förstföderskor förstår inte vad som händer och vill sitta i knät och ser mycket ledsna ut. Öppningsskedet kan variera i tid, oftast över flera timmar – det som händer är att förlossningsvägarna förbereds för att valparna ska kunna passera genom dem. Det är nu man kollar att alla förlossningsgrejer är på plats, att man har papper och penna och att man har telefonnummret till jourhavande veterinär ( tikar föder i stort sätt alltid utanför ordinarie veterinärtid).

Tiken är orolig och så ser man en liten ballong som hänger ut ur tiken, det är den yttre livmodern eller det som hos människor kallas ”att vattnet går”, ibland går blåsan sönder och vätska rinner ut innan man hinner uppfatta att yttre livmodern har tagit sig ut ur tiken och ibland hänger den kvar en stund innan den spricker eller tiken tar sönder den. Nu är förlossningen igång, men det kan fortfarande ta flera timmar innan den första valpen kommer ut … men den kan också komma strax efter blåsan. Man kan se på tiken när en valp är på väg ut, då hon får ordentliga värkar, som är kraftigare och kortare än de sammandragningar hon haft innan. Förstföderskor blir nu mycket oroliga och ledsna och vill gå omkring eller sitta i ett knä. Vill tiken gå omkring låter vi henne göra det men har ett koppel på henne så vi har koll på vart hon går och att hon inte får och gömmer sig bakom eller under någon plats som är svår att få ut henne ifrån. Det är även nu man anklagar sig själv för att vara så själviska att man utsätter sig själv och tiken för denna psykiska totyr (och fysika för tiken) och ångrar djupt att man parat henne – som tur var går denna känsla över när första valpen är född .

Vår erfarenhet är att det är lite svårare för en Russkiy Toy tik att föda sina valpar än det är för de raser vi haft innan – shetland Sheepdog, collie, shapendoes. Detta beror mycket troligt på att valparna är större i förhållande till tiken än de andra raser vi haft, som oftast fött fram valparna helt själva och valparna närmast har glidit ut ur tikarna. Russkiy toys hade säkert klarat av en normal förlossning själva men det hade tagit mer tid och mer oro för både tik och ägare. Det är helt normalt att valpen glider in och ut ur tiken mellan värkarna ( ja inte hela valpen utan bara ”början” av den – baktassarna eller nosen beroende på vilket håll den kommer på) och det är här vi rycker in och tar tag i valpen och försöker hålla fast den så den inte glider in igen mellan värkarna, och genom tryck bakåt runt könsöppningen ( speciellt på ändtarmsidan) få valpen att ta sig ut – tänk er könsöppningen som en ärmmuff och att man föröker få valpen igenom genom att föra ärmmuffen bakå. Fungerar bra när framsidan av valpen kommer först men är betydligt svårare att göra när baktassarna kommer först, för man är rädd för att skada valpen genom att hålla fast i de små baktassarna och man får arbeta mer med att föröka få valpen genom könsöppningen genom armmuffsmetoden. Av någon dold anledning kommer för det mesta den största valpen först (gäller troligen alla hundraser) och är den då stor och bakbenen kommer först tar det tid innan den kommer ut (kanske inte så lång tid egentlig men nu talar vi om upplevd tid).

När valpen kommit ut ligger den oftast kvar inne i sin fosterhinna och tiken eller männsika får slita upp den så valpen inte kvävs. Navelsträngen sitter ibland kvar med moderkakaken (en gråröd liten, slemmig,platt köttbit) och ibland inte. Tiken biter oftast själv av navelsträngen men är det en förstagångsföderskas första valp är hon kanske förvirrad och förstår kanske inte hur hon ska göra. ( Hade en uppfödarkolega vars förstagångstik gnagnde av ett ben på den första valpen i stället för navelsträngen) . När jag har en förstagångstik hjälper jag henne med att öppna fosterhinnan, klippa av navelsträngen, se till att valpen andas och torkar av den lite. Tikens alla modersinstinkter sätts på efter en eller två valpar så oftast klarar hon resten av valparna själv.

Det är även viktigt att alla moderkakor kommer ut som de ska och inte ligger kvar och ruttnar inne i tiken. Ett sätt är att klämma fast en peang på navelsträngen på moderkakssidan – för att förhindra moderkakan att försvinna in i tiken. I teorin en bra metod men fungerar inte speciellt bra i praktiken – peangen glider av, navelsträngen är för kort, man glömmmer det o.dyl. Oftast fungerar det bra uten peang och moderkakan glider ut av sig själv vid födseln eller en stund senare. Det är bra om man klarar av att ha koll på hur många moderkakor som kommmer ut. Får man inte ihop antalet moderkakor med antalet valpar (de har en var) så kan det bero på att tiken ätit upp någon utan att man sett detta eller att en eller flera är kvar i tiken efter förlossningen – dett är oftast inget problem då de de brukar ”rinna” ut senare, i bland i samband med att tiken bajsar. En tik kan efter valpingen ha mindre blödningar (första tiden är de svartgröna) undet ett par veckor och ända upp till sex veckor efter valpningen. Men …. har får tiken efter någon eller några dagar ILLALUKTANDE eller väldigt MYCKET blodiga flytningar kan det vara tecken på att en moderkaka inte kommit ut och man behöver då uppsöka en veterinär.

O.B.S En tik kan ha blödningar flera veckor efter förlossningen, men de är små och luktar inte illa.

Det finns en hel del skrivet om valpning på nätet och inför varje ny valpning brukar vi ”googla” för att få så mycket information som möjligt. Alla förlossningar är olika och tar olika tid så det finns inget ”rätt recept” utan man får ta till sig all information man får och utgå från det.

Knäleder

PATELLA

Patella betyder knäskål.

PATELLALUXATION

Patellaluxation innebär att knäleden kan förflyttas från sitt normala läge. Detta kan leda till att hunden får problem med det den ena eller båda knälederna. Alla hundars som har patellaluxation får inte problem – eller får enbart lättare besvär som exempelvis att de ibland  hoppar till med ena bakbenet. Andra kan få stora besvär redan som unga och kanske måste genomgå en operation.

Observera att en Russkiy Toy kan hoppa på tre ben utan att ha varken patellaluxation eller ont. Hundar som inte har samma steglängd fram som bak tar tydligen sig fram snabbare på tre ben, men trebenheten kan även bero på att det är vått på marken och/eller kallt. Typiskt för denna sorts trebenthet är att de bara hoppar på tre ben utomhus – när de springer eller om de fryser om tassarna av någon anledning.

HUR UPPKOMMER PATELLALUXATION?

Att en hund får patellaluxation kan bero på många olika faktorer (ledband, ledvätska, muskler, skelettet m.m.)  som mer eller mindre kan vara ärftliga  – men ännu vet man inte helt klart hur det nedärvs. Även en yttre skada, felaktig  utfodring, för mycket mat, för mycket motion eller för lite rörelse kan också leda till knäproblem. Inga hundar föds med patellaluxation utan detta uppkommer oftast under hundens uppväxt – men kan uppkomma så tidigt att det uppmärksammas redan när hunden är valp. Patellaluxation förekommer på alla raser men är vanligast på små raser och vanligare på tikar än hanar.

HUR UNDVIKER JAG ATT HUNDEN FÅR PATELLALUXATION?

Eftersom det oftast är ärftligt kan det vara svårt att undvika i vissa fall, men då även kost  och motion kan inverka ska man vara noga med en bra kost och låta valpen och unghunden röra sig fritt i kuperad terräng men undvika långa monotona promenader på hårt underlag. Se upp med vikten, en överviktig hund belastar knäna onormalt mycket.

HUR VET MAN ATT HUNDEN ÄR FRI FRÅN PATELLALUXATION?

Patellaluxation kan konstateras genom palpering (undersökning med händerna). Gradering av patellaluxation sker på en skala från 0 till 3 och baseras på hur lätt knäleden kan förflyttas

• Grad 0 =    Normalt
• Grad 1 =   Knäskålen kan vridas ur led (luxeras) manuellt men återgår själv till rätt läge
• Grad 2 =   Knäskålen kan lätt vridas ur led, antingen manuellt eller av sig själv och   kan förbli ur led.
• Grad 3 =    Knäskålen är permanent ur led. (Går att bekräfta med röntgen)

HÄLTA: Det vanligaste tecknet på att en hund har  patellaluxation är att den får hälta, hunden lyfter då upp ena baktassen och går på tre ben. Observera att om en Russkiy Toy går på tre ben behöver det inte automatiskt betyda att den har knäledsfel, då en Russkiy Toy bland annat också kan gå på tre ben om den får köldkramp, fryser om tassarna eller om halsbandet kliar. Hundar med allvarliga knäledsfel, på båda knälederna, går ofta mycket bredbent bak. Hundar som har bättre bakbensrörelse än frambensrörelse kan springa snett och ha en tendens att lyfta upp ett av bakbenen när de springer fort. 

UNDERSÖKNING: Vänta med att undersöka hunden tills den är minst 12 månader, eftersom en unghund ibland  kan ha  lite glapp i knäna. Tikar påverkas av hormonerna under löpet så testa inte tiken under löp eller när hon är dräktig, har valpar eller nyligen haft valpar. Observera att endast valpar efter knäledsundersökta föräldrar, som gjorst innan parningen, får registreras i SKK  – undersökta inte nödvändigtvis felfria!

Vill man ha resultatet bokfört hos SKK, ska undersökningen göras efter ett års ålder och av en av Svenska Kennel Klubbens  – för denna undersökning –  godkänd veterinär. Det finns en variation bland veterinärer i hur de bedömer hundens knäleder, det är alltså en delvis subjektiv bedömning. Det går även att själv amatörmässigt undersöka om hunden har patellaluxation. Ställ dig bakom hunden, ta tassen i din ena hand, ta den andra handen och håll fingrarna över knäleden på samma ben. För handen, med tassen, upp och ner ca en decimeter. Upprepa flera gånger. Känner man ett litet ”klick” i fingrarna som ligger över knäleden är det troligen fel på knäleden, och tenderar knät att röra sig åt alla håll vid rörelse är det troligen ett stort knäledsfel.

---

Utseende

Pälsfärger

Inom rasstandarden finns fyra godkända färger:

• Svart med tantecken
• Brunt med tantecken
• Blått med tantecken
• Rött

De tre tantecknade färgerna har ljusare färg ovanför ögonen och på kinderna, bröst, öron, bakdel och ben – men inte alla individer har helt tydliga tecken. De bruna- och blåfärgade hundarna har ljusare ögon ; de bruna kan ha ljust bruna till grönaktiga ögon och de blå kan ha ljusblåa till ljust gröna eller ljust bruna ögon. Bruna och blåa hundar kan även ha mindre ögon än övriga färger. Den bruna färgen finns i många nyanser.

Den röda färgen finns i många nyanser. Vanligtvis har den röda hunden svart nos och är svart runt ögongen och hårspetsarna kan vara svarta eller bruna.

Det finns fler färger i rasen, men dessa är inte godkända enligt rasstandarden ex på en sådan färg är svart. Vita tecken är inte heller godkännt enligt rasstandarden (små vita tecken på bringa och tår är godkännt men ses som felaktigt)

Mankhöjd och vikt

Rasstandarden säger : ”Mankhöjd för en vuxen Russkiy Toy bör ligga mellan 20–28 cm och vikten under 3 kg. Hundar som har en mankhöjd under 18 cm eller över 30 cm blir diskvalificerade i utställningssammanhang, det samma gäller hundar som har en vikt under 1 kg eller över 3 kg.”

Oförändrad storlek men varierande vikt!

Vikten på en vuxen hund varierar beroende på vilken form hunden är i för tillfället. En vältränad  och muskulös hund kan väga betydlig mer än en otränad, och en tjock  individ väger naturligtvis mer än mager.

Som exempel kan vi ta vår importhund Benji, som vägde 2,2 kg när han kom till Sverige vid tre års ålder och några månader senare vägde han 2,5 kg, fortfarande lika mager men betydligt mer muskulös. När han var 11 år vägde han 2,3 kg.

Tendensen på utställningar verkar vara att vikten inte är så viktig och att många uppfödare väljer att ha större hundar då detta oftast innebär friskare hundar.

En mindre Russkiy Toy har oftast större problem än en som är lite större. Vi tycker oss märka att mindre hundar (runt 2,2 kg eller mindre) har svårare att tappa sina mjölktänder, de har även svårare att hålla rätt temperatur i kroppen och påverkas därför mer av vädret än större individer. Dessutom kan de ha problem att komma upp i soffor och gå nerdför trappor. Idelavikten tycker vi ligger mellan 2,5 och 3 kg. men inte så lätt att avla fram då genetiken för storlek verkar vara mycket komplicerad. Som exempel kan vi ge en uppförarkollega som tyckte hon fick för fram stora hundar och parade därför sin minsta tik med en mycket liten hane …. hon har varken förr eller senare fått så stora valpar i en kull – som vuxna var alla över rasstndardens maximala mankhöjd!

Ägaren till den Ryska kenneln Volga Sharm menar att ”Very small individuals – this is good for the layman, but bad for the breeder. The smaller the dog, the worse it is for breeding. Usually active growth takes up to four to five months. Then there is a change of teeth and that’s it, the growth is over. There is the concept of ”super mini toy terrier.” These are dogs weighing up to one and a half kilograms or less. Some want to get a mini at any cost, and this directly affects the health of the dog.”

Hur vet man då hur stor valpen man köper ska bli? Svaret är att det vet man inte – men det finns vissa osäkra riktlinjer. Från det att valparna är 4 veckor tenderar de att fyrdubblar sin vikt till vuxen, när de har fler syskon än ett. – O.B.S. detta är ungefärligt och stämmer långt ifrån alltid. (Den genomsnittliga avvikelsen av vikt kan vara så stor som ~500g [avvikelser mellan 0 och 1550 på nio valpar]).

I grafen här under kan ni undersöka hur Lotta följe dessa osäkra riktlinjer. Vid två års ålder väger hon 2.7 kg (hon är mycket muskulös) och hade hon följt dessa osäkra riktlinjer skulle hon vägt några hg mindre, men som sagt hon är ett muskelpaket!´´+

Liten hunds ålder i förhållande till människans

Det finns flera olika sätt att beräkna en hunds ålder i förhållande till människan, den nedan är den vi tycker är mest rät ( fast vi tycker nog att en 15 årig hund är äldre än en 80 årig människa):

---

Tänder

VARNING!
Små hundar kan bryta underkäken eller tänder om man leker för häftiga draglekar. En dragkamp anpassad till hundens storlek är däremot kul, stärker muskler och hjälper valpens mjölktänder att lossna. Dra därför heller aldrig något ur munnen på valpen utan öppna i stället munnen och ta bort föremålet.

TANDVÅRD – mjölktänder
Redan från det du fått hem valpen bör du dagligen titta hunden i munnen och flera gånger i veckan röra med en bomullspinne över tänderna, så att valpen redan från början lär sig att acceptera tandvård. Lär gärna valpen att ligga på rygg i knät medan du rör vid tänderna – det är det lättaste sättet att komma åt dem.

TAPPA MJÖLKTÄNDER – inte alltid så lätt
Tyvärr har småvuxna hundar ofta problem med att tappa mjölktänderna.
Från 4 månaders ålder är det viktigt att man regelbundet kontrollerar tänderna så att man ser att de permanenta tänderna kan komma fram och inte hindras av mjölktänder som inte vill ramla av. Ofta behöver man hjälp av en veterinär för att bedöma tandstatusen och kanske få dragit ut de tänder som inte vill lossna, detta görs om valpen inte har tappat sina tänder vid ca 6-7 månaders ålder. Får mjölktänderna sitta kvar för länge kan de påverka bettet, så att det blir fel och även orsaka inflammation i tandköttet. För att hjälpa till med tandbytet kan man ge valpen tuggben, vicka på mjölktänderna och inbjuda valpen på en dragkamp. Hundars käkar växer länge kanske hela livet, så ett lite felaktigt bett vid ett års ålder kan rätta till sig med åren.

TANDVÅRD – permanenta tänder
De permanenta tänderna behöver också skötas om, småhundar får ofta mycket tandsten, detta måste göras regelbundet för att hunden ska få behålla sina tänder och hälsa.

Lättast, tycker vi av erfarenhet, är att använd  en liten mjuk tandborste med mycket litet huvud ( för människor) och/ eller en fingertandborste av mikrofiberduk (finns att köpa för hund … men man kan göra en själv) Man behöver även en rak tandskrapa med rak plan yta, samt gärna även en spetsig. Det finns även flera medel som luckrar upp tandstenen så den blir lättare att avlägsna (fast reklmen hävdas det ofta att den försvinner snabbt och lätt av sig självt)- Instruktionerna säger oftast något annat men vi använder medlet som tandkräm och borstar tänderna med det genom att sätta det på en tandborste eller en mikrofiberduk, som vi gnugga tänderna med. Medlet sätter vi på en gång i veckan men innan vi gör detta skrapar vi bort eventuell tandsten med en tandskrapa – detta har fungerat bra för oss och vi är nöjda med resultatet.

Lättast kommer man åt hundens tänder för rengöring genom att lägga den på ryggen i knät. Borsta först tänderna med bomullspinnen/tandborsten/mikrofiberduken och ev. tandkräm (hundar gillar INTE mintsmak, och varför denna smak överhuvudtaget finns i hundprodukter är en gåta) eller medel typ ”tar bort tandsten”, borsta även tandköttet. Glöm inte rengöra framtänderna, där bildas lätt en tandköttsinflammation!

Använd tandskrapan för att försiktigt ta bort eventuell plack/tandsten, som oftast bildas på de bakre tänderna och huggtänder ( främst på de övre men även längs kanten mot tandköttet i underkäken). Dra med tandskrapan från tandköttet till kanten av tanden. För att reducera placket på tänderna kan man låta hunden regelbundet få tillgång till något de tycker om att tugga på som ex. grisöron – och ju mer grisöronen luktar/stinker ju godare tycker hunden de är. Annat gott att tugga på är stänger med kyckling inlindat i råhud och torkad kyckling i stora bitar.

---

Ögon

Det finns ett antal olika ögonsjukdomar hos hund. Några hundraser drabbas oftare av vissa ögonproblem än andra – en del ärftliga. Russkiy Toy har som tur var inga specifika problem med ögonsjukdomar …. som ras, men detta utesluter inte att vissa inivider kan ha det.   

Till och med år 2014 hade 140 Russkiy Toys ögonlysts – av dessa var 122 utan anmärkning medan 18 hundar hade fått en eller flera diagnoser (SRTK ögonuppföljning enligt RAS 2014)

PRA: Russkiy Toy klubben uppmärksammar sin medlemmar om att ögonsjukdomen PRA (Progressiv Retinal Atrofi) kan förekomma hos Russkiy Toy. Detta är en ögonsjukdom som som utvecklas under tid och leder till blindhet. Därför uppmas uppfödare att ögonspegla sina avelshundar varje år, så inte denna ögonsjukdom för fotfäste i rasen.

VITREUSPROLAPS:Även glaskroppsframfall / Vitreusprolaps, som uppstår när glaskroppsmassa läcker ut genom pupillen till ögats främre dle, har uppmärksammtas. Svenska Russkiy Toy klubben skriver på sin hemsida att ”Detta är en diagnos som i dagsläget är oroande för vår ras, men inte alarmerande. Hundar med diagnos vitreusprolaps bör lysas om innan de går i avel för att konstatera att prolapsen stannat av och bör enbart paras med hundar som är ögonlysta och konstaterade att inte ha sjukdomen” SRTK ger ett bidrag på 300 kr per hund vid omlysning av hund som tidigare fått diagnos Vitreusprolaps och omlyses efter 8 års ålder. För att erhålla denna utbetalning behöver man varamedlem i SRTK

PPM: En annan ögonsjukdom som har drabbat rasen är PPM (persisterande pupillmembran) och” ”Svenska sällskapet för veterinär oftamologi”  http://www.ssvo.se skriver   att ”När pupillen ska bildas under fosterstadiet sker inte tillbakabildningen av vävnad som den ska utan strängar av irisvävnad (regnbågshinnan) blir kvar. Dessa strängar kan sitta på tre olika sätt, från iris till iris (relativt ofarligt), från iris till hornhinna (kan ge en grumling i hornhinnan) och från iris till lins (kan ge katarakt). PPM anses ärftligt på vissa raser men är för det mesta harmlös.”Svenska Rysskiy Toy klubben menar att ”Lindriga fall kan användas i avel tillsammans med hund ögonlyst fri från PPM. Måttlig och kraftig PPM bör inte gå i avel.” 

KATARAKT:”Svenska sällskapet för veterinär oftamologi”  http://www.ssvo.se skriver ” Med katarakt menar man grumlingar i linsen som inte släpper igenom ljus. Det finns många olika former och olika orsaker. De flesta är ej säkert utredda med avseende på ärftlighet … Det är ofta svårt att säga något om arvet i dessa fall men om förändringen är vanlig hos rasen, drabbar båda ögonen och ökar i storlek misstänker man en ärftlig bakgrund.”SKKs generella rekommendation är att inte använda hund med katarakt i avel.

---

Öron

Enligt rasstandarden är det bestämt att att öronen på en Russkiy Toy ska stå upp och inget annat. Men … om de inte vill det då?

När det gäller öron på en hund handlar det till största delen om ärftlighet. Hur är det med din hunds föräldrar, mor- och farföräldrar och övriga släktingar? Har de upprättstående öron? ( Fast även om de har det kan det ibland inträffa undantag i släktledet).Det handlar dessutom inte bara om att ha anlag för upprättstående öron utan även hur öron sitter på huvudet – och säkert ännu fler ärftliga anlag. Öron som sitter nära varandra på huvudet verkar ha lättare för att stå upp, än de som sitter långt ifrån varandra.

På en rysk hemsida hittade vi följande information: ”En liten indikation, på hur öronen ska utvecklas, kan man få reda när hunden är en ung valp. Redan vid runt fem veckors ålder kan man känna att öronen – som kommer att stå upp- blir fasta vid basen . En valp på 8 veckor vars öron står upp när den blir ivrig, kommer troligen att få upprättstående öron naturligt – senast runt 6 månaders ålder” Det där är nog lite olika, många ”fuskar” och använder olika medel för att få öronen att stå. Vi hade faktiskt en tik som inte fick upp öronen (utan yttre hjälp!), förrän vi hade givit upp hoppet, vid två års ålder. De står nu helt rakt upp, men hon kan veckla ihop öronen om hon vill – det ser ut som hon har extraveck på öronen (jämnfört med våra övriga Russkiy Toys). Hennes dotter Lotta har samma typ av öron som sin mamma, de ville inte heller resa sig förrän hon var två år. En annan dotter hade öron som var uppresta vid 10 veckors ålder.

När valpen fäller sina mjölktänder kan öron, som tidigare stått, ramla ner igen, och detta fenomen är mycket vanligt.( Det är vid denna tid vi har ”tejpat” våra hundars öron – panik, öronen faller ner, vi måste göra något …men det kan vara så att de även utan vår hjälp blivit upprättstående!? )

Några menar att det beror på brist på kalcium när öronen faller ner under tandfällningen, och att det under denna tid är bra att se till att valpen har tillgång till märgben. Då får den i sig kalcium samtidigtsom den utvecklar sin muskulatur i käkarna, och detta ska då hjälpa öronen att resa sig. En del menar att för att få öronen att stå ska man undvika att röra öronen under valptiden eftersom man kan bryta ner brosket i öronen, men jag har även hört motsatsen att öronen ska masseras !? Vet inte om det finns någon vetenskaplig grund till dessa ovanstående påståenden.

Vi tycker egentligen inte att det gör så mycket hur öronen står, en Russky Toy är ju en Russkiy Toy även med hängande öron …. men ska man ställa ut är det ju en annan sak!

Knep för att få öronen att stå upp

Tänk på att det i Sverige inte är lagligt att tejpa, binda eller på annat sätt tvinga upp eller ner öronen på en hund om det innebär ett lidande.

Det finns flera sätt att få öronen att stå upp, det man ska se upp för är att inte skada huden på öronen … vilket ju ex. vissa plåster kan göra.

Behöver de bara lite hjälp kan man fästa en bit kirurgtejp på insidan, eller för att få lite mer stadga kan man tejpa fast skavsårsplåster, och ibland tejpas/plåstrs och binds öronen ihop uppe på huvudet. Det finns även ett medel som man kan stryka på öronen för att de ska stå upp som ex. ”Ear Stick”. Vi har prövat att använda ”Ear Stick” som klister för att fästa kirurgtejet på örat. Detta fungerade bra och inga problem med huden i örat uppstod. Behöver öronen ännu mer hjälp, kan man göra som en del gör i rasens hemland, och tejpa fast en urklipppt del av en plastflaska.

Ryska knepet -få öronen att stå med hjälp av en plastflaska och kirurgtejp:

1. Skär ut två bitar ur plastflaskan på ca 3-3,5 cm längd och en bredd på 0,5 cm, och runda av kanterna så att de inte skadar den tunna huden inne i örat.

2. Placera plastremsorna  på tejpet och klipp till plåstret så att den klibbiga delen går 0,5-0,7 cm utanför plastremsorna.

3.Tvätta insidorna av öronen med ex. handsprit så att plåstret fäster bättre. Sätt försiktigt fast plåstren med plastremsorna inne i öronen med den nedre kanten så långt ner som möjligt men inte under vecket vid örats bas.

4. Om allt gjorts på rätt sätt kan plåstren sitta kvar i ca 2 veckor, innan det ev.behöver bytas ut eller tas bort.

Ryska Russkiy Toy ägare